Ved och förbannelse

- Jo, det är ju det bästa man kan tänka sig, mässade mäklaren när vi begrundade det nystädade lilla pannrummet under visningen.

Han fortsatte sedan med en väl inövad ramsa för att sjunga vedeldningens lov. Kostnadseffektivt, miljövänligt och mysigt. Att det skulle vara mycket jobb är förvisso sant men inte alls så farligt när man väl hittar rutinerna för det var hans melodi.

Vi föll för snacket och jag mindes doften av vedeldning från morfars hus. Ett hemtrevligt och tryggt minne men jag undrar nu i efterhand om inte morfar gick och svor i hemlighet nere i källaren.

Efter julen för ett par år sedan återkom vi hem efter ett par dagars intensivt firande på annan ort. Termometern i huset visade kaxiga åtta plusgrader och om jag försökt tappa varmvatten skulle förmodligen istappar blivit resultatet. Enda möjligheten till värme fanns i badrummet där de elstyrda värmeslingorna kämpade för högtryck. Således packade de övriga tre fjärdedelarna av familjen in sig i badrummet med en bok och en hög med värmeljus vilket såg ut som en riktig mysstund. Utanför badrumsdörren knatade jag muttrande omkring med underställ och vinterkläder.

De fjorton minusgraderna utomhus fick inte hindra mig från att pulsa genom den oskottade och nyfallna snön till vedboden. Ett dussin svordomar och ett tjog tag med spaden senare kunde vedbodsdörren öppnas. Den iskalla veden kändes blytung och när den äntligen hamnat i pannan ville den gotta sig en stund i den relativa värmen innan den bestämde sig för att antändas. Förmodligen låg det dessutom ett lock av snö på skorstenen som skulle smälta innan det verkligen kunde ta fart i pannan.

- Mysigt, my ass, mumlade jag riktat mot mäklaren och pulsade ut i snön för att hämta ytterligare ett lass med ved.

Otaliga är de morgnar då kylan utanför huset dragit med sig både varmvatten och husvärme mot noll. Sex timmar i en varm säng betyder en utbrunnen panna, kall varmvattenberedare och kyliga element. Att då sätta ner tassarna på det kylslagna golvet för att möta morgonens tio minusgrader på väg mot vedboden må låta som en gammaldags idyll men så är inte fallet. Att tvingas tänka ”ved” det första man gör varje morgon är ingen avslappnande tanke.

- Då var det klart, säger vedleverantören efter att han tippat trettio kubik kapad och kluven ved på gräsmattan.

- Klart? Det är ju nu det börjar, svarar jag alltid och beskådar det lilla berget av trä. Vedträ för vedträ ska det föras in och staplas i vedboden.

Jag har funderat på att bjuda in mäklaren när veden levererats. Han kan få förlägga sina första semesterdagar tillsammans med min skottkärra eller i skuggan i vedboden staplandes ved. Han kanske kan komma förbi på vintermorgnarna och gå ett par rundor till boden.

- Jag är inte bitter, tänker jag för mig själv.

Huset vi bor i är underbart. Vackert och idylliskt ståtar det i närheten av Kalmarsund. Barnen njuter av ytan i trädgården och det relativa lugnet på landet. Det är bra men blir lite kyligt emellanåt.

- Eldar du med ved? frågade jag mäklaren när han stängt pannrumsdörren.

- Nej, för tusan, jag har bergvärme…

Fredric Johansson
—————————
Fredric bloggar vanligen på www.coolapappor.se men syns här på Bovision-bloggen då och då.

Inlägget postades onsdag, augusti 18, 2010 klockan 09:49 och är kategoriserat som Arkitektur & Inredning, Villor. Du kan kommentera, eller ge en trackback från din egna hemsida.